Tåg kan vara hemska. Fulla av stressade irriterade passagerare och ständigt försenade. Många förknippar nog tåg med daglig pendling, stress och irritation. Och jag förstår er, jag hatar också tåg ibland.
Men tåg kan också vara underbara. Som idag. Jag ska upp till Sthlm för att fira min syster som fyller år. Jag har stökat runt hemma hela förmiddagen för att packa, göra mig i ordning och se till att jag inte glömmer något. En rask promenad till stationen, alltid ute i sista sekund, hoppas på att biljettautomaterna funkar som de ska och man hinner köpa en biljett innan man kliver ombord.
Man är lite uppe i varv, minst sagt. Men i samma stund som jag sjunker ner i stolen på tåget och lutar mig tillbaka så kommer lugnet. Hela kroppen slappnar av och jag får en känsla av att ingenting kan röra mig.
Har jag glömt något är det inget att göra något åt nu, allt där hemma har jag lämnat bakom mig. Om tåget blir försenat gör det mig inget heller, jag har ingen tid att passa på flera timmar och det innebär bara mer skön tid på tåget.
Nu väntar en dryg timma helt för mig själv. Med musik i örnen stänger jag omvärlden ute. Bara jag och tåget som behagligt rör sig framåt, och vinterlandskapet som susar förbi utanför. Tid för mig själv, tid att slappna av.
