Oj vilken vecka!

Den här veckan har det hänt grejer vill jag lova!

Onsdag: Gruppintervju på Proffice gällande lagerarbete på h&m. Intervjun var kul och kändes bra. Jobbat var precis lagom många timmar för mig, flexibelt, skönt att få röra på sig lite som omväxling, och bra betalt. Ett jobb jag vill ha helt enkelt.

Två minuter innan intervjun börjar ringer de från Uniflex och berättar att de snabbt behöver personal till it-support. Jag vet exakt vilket företag det gäller, känner många som jobbar där, det har inte rykte om att vara ett särskilt bra ställe. Dessutom är de första sex veckorna i Kungsör och jag skulle få sitta och pendla dit, försöka låna bil eller hitta folk att samåka med. Tjänsten var på 80% vilket är mer än jag vill ha, och lönen var rätt kass. Men jag behöver verkligen ett jobbs så därför har jag sökt. Och nu ringde de alltså mig och undrade om jag kunde komma på intervju redan i morgon, torsdag, och om det blev aktuellt börja jobba redan på måndagen.

Jag förstår ju på en gång vilken situation jag kommer att hamna i. Jag berättar för tjejen på Proffice hur det ligger till, att jag antagligen kommer bli erbjuden ett annat jobb redan i morgon men hellre vill ha det här jobbet på h&m, och hon säger att hon ska prioritera att ringa mina referenser först och försöka ge mig svar så snabbt som möjligt.

Torsdag: Jag åker på intervju på Uniflex. Det går bra, men jag känner mig fortfarande inte särskilt intresserad av jobbet. Bara en timma efter intervjun ringer de upp och säger att jag har fått jobbet. MEN, de vill veta på en gång om jag vill ha det eller inte. Jag ber att få återkomma om några minuter, lägger på luren och försöker komma fram till ett bra beslut. Jag vill ju verkligen mycket hellre ha jobbet på h&m, och det kändes väldigt bra och jag tror jag har stor chans att få jobbet. Jag chansar, ringer upp Uniflex och säger att jag inte vill ha it-supportjobbet.

Kvällen går, jag hör inget från Proffice. Har svårt att somna på kvällen, funderar på om jag verkligen gjorde rätt val.

Fredag: Förmiddagen går, jag håller koll på mobilen. Ingenting. Så vid tvåtiden efter ett helt dygn av nervös väntan ringer äntligen telefonen. Jag kastar mig över den och känner igen numret från Proffice. Jag har fått jobbet! Vilken lättnad!

Så nu har jag extrajobb fixat och behöver inte tänka mer på det. Lämnade också in min sista skoluppgift i går så det behöver jag inte heller tänka på. Nu är det full fokus på företaget som gäller! Och jag kommer sova sååå gott i natt :)