Såg precis filmen I rymden finns inga känslor. Så himla fin film! Sitter här med ett stort leende på läpparna och känner mig alldeles lycklig.
För er som inte sett den handlar det om Simon som har asperger. Han lever sitt liv efter exakta rutiner och får panik så fort någon rör vid honom. Men sen träffar han en person som gör att han sakta men säkert öppnar sig mer och mer. Vill inte avslöja för mycket men slutet var helt fantastiskt, var tvungen att se sista scenen flera gånger!
Den gav mig hopp. Om till och med Simon vågade öppna sig för en annan människa till slut, så kan det ju inte vara så svårt för mig att låta någon komma nära igen. (Ja, jag har tvivlat en hel del på det sista tiden, hur många år kommer det ta innan jag vågar älska en annan människa igen?)
En riktig feel good-film som jag kan rekommendera om du känner dig lite nere, eller annars också för den delen.
Nu ska jag sova och se fram emot en fullbokad dag i morgon med många trevliga människor :)
hmm… konstigt att det inte går att kommentera. är juh inte så bra.. måste kika på det