Jag tog bussen från Eskilstuna till Stockholm i går eftermiddag. Mötte upp syrran på centralen och fick en nyckel till hennes lägenhet (hon ska resa bort så jag lånar lägenheten och tar hand om hennes djur) och låste in min packning i ett skåp.
Gick till Grönan och mötte upp ett par kompisar. Vi såg på Oskar Linnros i underbart sensommarväder, umgicks och drack öl och hade en fantastiskt trevlig kväll. Sen tillbaka till centralen, hämtade mina grejer och hem till syrrans lägenhet.
Under några dagar framöver är allt jag äger det som får plats i min ryggsäck. Jag har inte särskilt mycket inplanerat alls och en hel storstad att göra precis vad jag vill i. Och jag känner mig så otroligt fri! Jag tror jag skulle älska att backpacka.
Det är svårt att tro att jag för fem år sen knappt hade lämnat Eskilstuna, förutom på trygga campingsemestrar med familjen. Bara att ta tåget till Västerås ensam gjorde mig nervös. Jag var rätt att jag skulle somna, missa att kliva av och vakna upp på ett helt okänt ställe. Eller gå vilse eller missa tåget tillbaka hem.
Det har hänt mycket sedan dess. Jag har åkt tåg och flygit otaliga gånger mellan Karlskrona och Stockholm, läst en pocketbok medan flygvärdinnan gått igenom säkerhetsanvisningarna som jag kan utantill vid det här laget. Jag har sprungit från ett tåg på Arlanda, checkat in bagage, genom säkerhetskontrollen, genom gaten och ombord på planet på mindre än 15 minuter. Jag har åkt med nästan varenda tunnelbana, pendeltåg och tvärbana som finns i Stockholm. Hamnat fel ett par gånger, och lärt mig att det inte är så farligt, till slut brukar man komma fram ändå.
Jag har fortfarande knappt vart utanför Sverige, annat än ett par charterresor. Men jag tror att jag skulle kunna sätta mig ensam på ett tåg ut i Europa med bara en ryggsäck med mig utan att vara nervös. Visst, klart det skulle vara pirrigt. Men jag skulle inte vara rädd. Jag vet att jag klarar mig själv, jag känner mig lugn och jag litar på mig själv, och det är en fantastisk känsla!
