Frågan som alla ställer, Vad ska du bli? Jag hatar den. Alla är så inriktade på att man ska lyckas, att man ska få ett jobb efter man pluggat klart osv.
Men frågan är vet jag vad jag vill ens? Eller hittar man bara på något som känns tillräckligt okej och intalar sig att det är det man vill sen. För att ens dröm är oeuppnåelig, och därför lika bra att glömma.
När jag var liten visste jag vad jag ville bli. Veterinär, eller djurskötare av något slag. Men vill man bli något sånt måste man först skaffa sig sjukt bra betyg från gymnasiet, eller sjukt bra högskoleprovresultat. Och sen flytta långt bort, och sen plugga maassa år.
Jag glömde bort min dröm.
Livet höll på att slita sönder mig och skolan blev ett ont måste som man försökt undvika så långt det gick. Jag hamnade på medieprogrammet, trivdes inget vidare, varken med utbildning eller allt runtomkring. Men sen fortsatte jag ändå inom media på högskolan där jag lyckades hitta rätt tyckte jag.
Men så kommer allt tillbaka. Drömmen som finns någonstans i bakhuvudet. Min längtan om ett delvis annat liv. Pluggar jag verkligen rätt? Är det det här jag vill bli?
Nej.
Det här är okej. Men jag har en dröm.
Jag vill bli djurskötare/djursjukvårdare (eller veterinär). Igår kväll/natt satt jag och sökte info om hur man blir det. Det enklaste sättet är att läsa djurinriktning på gymnasiet och då kan man få jobb direkt efter det. Men jag läste ju media på gymnasiet (funderat på djur men då skulle jag flytta och det kände jag var inte ett alternativ för mig då av olika anledningar). Och man kan ju väldigt tyvärr inte läsa om gymnasiet :(
SLU i Skara är enda stället man kan utbilda sig till djursjukvårdare (3år). Men de kräver Naturkunskap B, plus för att bli antagen krävs 1.7 högskoleprovet eller 19,5 i snitt på gymnasiebetyget vilket är rätt svårt att fixa. Och jag vill inte bara flytta till Skara hursomhelst, och jag har inte heller tillräckligt många ”CSN-poäng” kvar för utbildningen. :(
Finns också en djursjukvårdarutbildning, 2år, i Skåne. Där är också antagningspoängen inte så höga, 11 i snitt på gymnasiebetyget (jag har över 16iaf). Men för att komma in där måste man ha läst djur på gymnasiet eller läsa in motsvarande på komvux, vilket enbart går att göra i Skåne (ca 3år). Så då skulle det innebära 5år i Skåne, känner mig inte speciellt sugen på att bryta upp allt jag har här och flytta låååångt bort från alla jag känner. Skulle bli total otrygghet för mig och vet inte om jag skulle fixa det nu, och känner att det är värt det. 2år i Skåne hade vart ok, men 5år nej. :/
Googlade och sökte runt men hittade inga fler alternativ, gick och la mig med en ledsen min runt kl.06 efter massa sittandes vid internet.
Men imorse hittade jag en bra sak. Svenska blå stjärnan har utbildningar som man kan gå gratis inom djurvård. Efter att ha genomfört steg 1 i deras utbildning står man även till förfogande att jobba åt dem vid t.ex. utbrott av smittsam sjukdom i landet eller annan kris i samhället. Har hört talas om dem tidigare men inte hittat några intressanta utbildningar hos dem då. Såg också på tv att de som jobbar som skötare i stallet vid Globen horse show arbetar åt dem bla. Även en djursjukvårdare vid Roslagstulls veterinärklinik har som enda djurutbildning utbildning hos just SBS. Så nu har jag blivit medlem och ska gå deras steg1 utbildning så fort jag får chansen. Under steg 2 får man lära sig ta blodprover, ge medeciner bla. Sedan har de också fristående kurser i bland annat tömkörning, nh (natural horsemanship), tappskokurser och första hjälpen häst.
Så nu är min plan att gå de utbildningar jag kan gå hos dem och hoppas på att kunna få något djurjobb på så sätt. Och samtidigt som jag utbildar mig hos dem fortsätter jag läsa medieteknik och informatik på högskolan, eftersom det ändå är något som jag också tycker är väldigt roligt och hoppas kunna få lite frilansar jobb på i framtiden (göra hemsidor, fotografera, programmera etc).
Allt har ett pris. Du måste betala, du får inget gratis. Och bara du kan bestämma vad du är beredd att offra, hur mycket du vågar chansa, och vad som är värt vad.
Jag kan ju nämna att jag faktiskt gick djurvårdargymnasium – välrenommerade Spånga gymnasiums. Jag tog studenten 2002 och jag har aldrig ens varit i närheten av att få ett jobb relaterat till djurvård. Det är jättesvårt och främst av den anledningen att den arbetsmarknaden är pyttepyttepyttepytteliten såvida man inte tänkt sig lantbruk med typ svinproduktion eller det mest lågavlönade jobbet på jorden – hunddagis. Det är till och med svårt att få jobb i djuraffär. Ha det i åtanke säger jag bara, även om jag är all for att man följer sina drömmar. Jag tröttnade på att aldrig få jobb och skolade om mig.
De sista radena är är mycket viktiga, för det är bara man själv som kan bestämma vad man vill.
Vad skönt att du hittade en utbildning till slut! Är det typ kvälls eller distanskurser eller hur funkar det att läsa dem? Eftersom du kan fortsätta på medieteknik samtidigt.
Jag tror att allt man har pluggat och allt man har lärt sig har man nytta av på ett eller annat sätt, även om man inte jobbar med det som det är tänkt att man ska göra när man läser en viss utbildning. Man får plocka ut det man själv tycker är viktigt/intressant och använda på sitt eget sätt :)
Pingback: » Blog Archive » Vad ska du bli när du blir stor?
Så sjukt sant. Raka rör!