Jag stod och packade jackor och halsdukar på jobbet häromdagen och kom på mig själv med att se fram emot hösten. Det har aldrig någonsin hänt förut. Jag älskar sommaren, solen och värmen. Jag kan bara inte få nog av den. Men ännu mer älskar jag våren, när det börjar bli varmare ute, allt vaknar till liv igen, och man har hela sommaren framför sig. Mitt i sommaren kan jag känna mig lite stressad över att “man måste ju passa på att njuta av varje chans till sol och bad för man vet ju inte hur många fina dagar man får”. Och framåt slutet av sommaren får jag ångest över att hösten närmar sig. Det blir mörkare och mörkare, snart faller alla löven av från träden, och så regnar det en massa, och så kommer november, den värsta tiden på hela året. Om jag trodde att helvetet fanns, då skulle det vara november där året om.
Men i år känns allt annorlunda. Jag har inte känt den där stressen och pressen över att njuta av varenda dag av sol och fint väder. Och jag känner ingen som helst ångest över att sommaren börjar ta slut och att hösten är på väg. Som sagt, jag kom till och med på mig själv med att se fram emot hösten häromdagen.
Jag har lärt mig så otroligt mycekt om mig själv och om livet senaste året. Jag har lärt mig att leva mera här och nu, i stället för att bara tänka framåt och fundera ut vad jag ska göra nästa dag, nästa vecka, nästa månad. Tack vara det kan jag njuta mer av de små sakerna i vardagen. Men jag skulle kunna skriva ett väldigt långt inlägg om bara det, så det tar vi en annan gång.
Nu ser jag fram emot hösten. Och det kommer bli en fantastiskt höst med massor av jobb med företaget och annat kul. Jag ser fram emot att sitta v id datorn och jobba med något projekt, dricka en kopp te och lyssna på när regnet smattrar mot rutorna, det känns väldigt mysigt och lockande på något vis.
