Ibland kanske man måste såra en annan människa?

Tänk hur några få ord kan göra så ont. Och tänk hur mycket makt man kan ha över hur en annan människa mår.

Det jobbiga med att vara singel och att dejta är inte för mig att jag riskerar att bli sårad, utan att jag riskerar att såra andra människor. Jag är ju inte en sån som vill göra illa andra, jag är snäll, jag vill allas bästa. Kanske är det just därför som jag sårar andra? Jag är snäll, vänlig, tillmötesgående, lyssnar uppmärksamt och skrattar till alla skämt, verkar genuint intresserad. Och det är jag ju också. Jag är intresserad av alla människor, vill lyssna och se dem, vet att det finns något gott inom alla. Men det gör nog att jag kan verka mer intresserad än vad jag egentligen är. Så när jag väl känner att det här känns inte rätt, när jag måste säga ifrån, “Jag känner inget speciellt för dig, jag vill inte träffas längre” eller “jag har känslor för någon annan”, då kommer det så plötsligt och oväntat och jag gör illa den andra personen.

Men det är väl så livet är. På samma sätt som man inte kan var glad och må bra jämt, utan har sina mörkare stunder, så kan man inte vara alla till lags och göra varenda människa man träffar glad. Man måste tänka på sig själv, och då kanske man måste såra någon annan människa ibland. Om man inte är Buddist förstås, men det är en helt annan diskussion…