Men jag har inte saknat bloggen det minsta senaste veckorna, så det lutar nog åt att jag kommer lägga ner den helt…

Den meningen väcker säkert en massa känslor, frågor, och åsikter, så jag får väl skriva nån kommentar om varför jag gör det. Ja, jag vet att jag ser bra ut och är trevlig och social och lätt kan träffa killar i “verkliga livet”. Men jag tycker att det är ett roligt sätt att träffa nya människor. Dessutom älskar jag ju att skriva och har mycket lättare att uttrycka mig i skrift än i tal, så det passar mig utmärkt.

Men för att återgå till det jag tänkte skriva. Jag har ägnat mycket tid på dejtingsajter, mest som ett trevligt tidsfördriv, men kanske för att träffa någon också. Det är allt från korta snabba mail, nästan som att chatta, till långa uppsatser av text fram och tillbaka. Och jag har märkt att det är fantastiskt givande!

Det man gör är ju att försöka lära känna varandra på ett eller annat sätt. Man berättar om sig själv och ställer frågor om den andra. Kanske skriver något om hur man uppfattar den andra personen och så vidare.

Jag har märkt att det är ett fantastiskt sätt att lära känna sig själv bättre. Genom att jag svarar på frågor om mig själv, får tänka efter och formulera svaren i skrift, kommer jag på saker om mig själv som jag inte tänkt på tidigare. Och genom att få höra hur andra uppfatar mig får jag också många insikter.

Det är som att spegla sig i massor av olika speglar på en och samma gång, och varje spegel visar olika sidor av dig själv. Man kan jämföra de olika bilderna, titta lite närmare i en spegel, eller leta upp en ny och få ytterligare en bild av sig själv. Fantastiskt roligt och lärorikt!

Gick till Grönan och mötte upp ett par kompisar. Vi såg på Oskar Linnros i underbart sensommarväder, umgicks och drack öl och hade en fantastiskt trevlig kväll. Sen tillbaka till centralen, hämtade mina grejer och hem till syrrans lägenhet.

Under några dagar framöver är allt jag äger det som får plats i min ryggsäck. Jag har inte särskilt mycket inplanerat alls och en hel storstad att göra precis vad jag vill i. Och jag känner mig så otroligt fri! Jag tror jag skulle älska att backpacka.

Det är svårt att tro att jag för fem år sen knappt hade lämnat Eskilstuna, förutom på trygga campingsemestrar med familjen. Bara att ta tåget till Västerås ensam gjorde mig nervös. Jag var rätt att jag skulle somna, missa att kliva av och vakna upp på ett helt okänt ställe. Eller gå vilse eller missa tåget tillbaka hem.

Det har hänt mycket sedan dess. Jag har åkt tåg och flygit otaliga gånger mellan Karlskrona och Stockholm, läst en pocketbok medan flygvärdinnan gått igenom säkerhetsanvisningarna som jag kan utantill vid det här laget. Jag har sprungit från ett tåg på Arlanda, checkat in bagage, genom säkerhetskontrollen, genom gaten och ombord på planet på mindre än 15 minuter. Jag har åkt med nästan varenda tunnelbana, pendeltåg och tvärbana som finns i Stockholm. Hamnat fel ett par gånger, och lärt mig att det inte är så farligt, till slut brukar man komma fram ändå.

Jag har fortfarande knappt vart utanför Sverige, annat än ett par charterresor. Men jag tror att jag skulle kunna sätta mig ensam på ett tåg ut i Europa med bara en ryggsäck med mig utan att vara nervös. Visst, klart det skulle vara pirrigt. Men jag skulle inte vara rädd. Jag vet att jag klarar mig själv, jag känner mig lugn och jag litar på mig själv, och det är en fantastisk känsla!

Fast den stora förändringen är ju att jag bytte från digitalt till analogt. Skrev ut lite bilder och typsnitt som jag jobbat med i datorn, plockade fram gamla tidningar och trycksaker som jag sparar på för inspiration och plötsligt fick jag massor av inspiration! Sprang runt i lägenheten och samlade ihop prylar som kändes inspirerande.

Så nu har jag jobbat med att skapa analoga moodboards, som jag fotat för att lägga in i datorn, där jag kan klippa och klistra och göra nya digitala moodboards, verkligen jättekul process :)

Här är mitt favoritrecept som jag brukar använda, hämtat från Icakuriren.se

Höstens godaste äppelpaj
4 portioner

4–5 syrliga äpplen
1/2 dl socker
1 tsk malen kanel

125 g smör
3 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1/2 dl socker
1 tsk vaniljsocker
1 krm salt

1–2 msk flytande honung

Gör så här
Skala, kärna ur och skär äpplena i klyftor. Blanda socker och kanel i en rymlig plastpåse. Lägg i äppelklyftorna och skaka om så att alltsammans blandas väl.

Hacka samman smör, vetemjöl, havregryn, socker, vaniljsocker och salt till en smulig massa. Det går snabbt och lätt i matberedare.

Lägg äppelklyftorna i en stor ugnssäker form eller använd portionsformar. Fördela smuldegen ovanpå. Ringla över lite (eller mycket) flytande honung. Grädda mitt i ugnen, 225 grader, cirka 20 minuter.

Servera med vaniljsås eller glass!

Men det var helt klart värt det, har haft en fantastiskt bra helg med massor av härliga människor, både gamla vänner jag inte träffat på länge och många nya människor, bästa helgen på länge!

Jag har provat många olika gratis-sidor, men den här fungerar verkligen, den kan jag rekommendera! Det här presentkortet fick jag genom att bara se till att vara inloggad på gratisbio när jag har handlat saker på internet som bläckpatroner och böcker, enkelt och smidigt! Sen finns det massor av olika saker man kan göra för att samla poäng, mycket som är helt gratis.

Bli medlem du också!

Jag vill bara ha någon att dela vardagen med. Någon som kommer hem på kvällen och frågar hur min dag har varit. Någon att laga mat tillsammans med. Någon som håller om mig när jag ska sova. Och någon som, när vi vaknar upp efter lördagens fest, ser på mig, ler mot mig och stannar kvar. Inte någon som generat samlar ihop sina kläder och försvinner ut genom dörren snabbare än jag hunnit reagera, för att aldrig någonsin komma tillbaka igen. Jag är trött på det.

Det kanske är kul att vara singel ett tag, men nu har jag tröttnat. Jag vill ha någon som stannar kvar. Jag vill ha en helt vanlig kille. Ska det vara så jäkla svårt att hitta?

Hon har vart med om en hel del och bland annat blivit utbränd och håller i föreläsningar inom hälsa och friskvård, och jag har tänkt att det skulle vara jättekul att gå på nån sån någon gång.

Och så kommer det här med posten! En två timmars föreläsning om friskvård på Eskilstuna stadsteater – perfekt! Visserligen kostar den 400 kronor, men det tänker jag unna mig själv! Sen bokför jag det på företag så känns det ännu bättre, då är det inte något jag bara gör för nöjes skull utan det är en investering för mitt företag! ;)